Alfa och Omega

När jag häromdagen letade efter en bok i min bokhylla hittade jag en gammal favorit - Krama din skugga av Debbie Ford. Jag bläddrade igenom boken och blev återigen påmind om något som är så grundläggande inom psykologin; att jag finner mina dolda sidor, mina skuggsidor, i det jag projicerar på andra. Inga konstigheter med det. De flesta av oss känner till detta men vi fortsätter ändå att döma, blickar bara utåt och glömmer att ta till oss av det vi sett i spegeln.
Även fast jag så länge känt till detta faktum var det som att jag där och då, med boken i handen, fick en sån där klassisk aha-upplevelse. Är jag bara medveten är det ju så lätt att se mina egna mörka sidor. Sidor som är en del av mig precis som allt det andra.
Efter denna upplevelse har det blivit enklare att fånga upp mina egna reaktioner på yttre händelser och ting och koppla dem till mig själv och till mina egna tankar. Istället för att bara häva ur mig något negativt  kan jag undersöka varför jag känner si eller så och göra valet att hålla tyst i vetskapen att det är min egen "dröm" som pågår. Den har inget med den andra personen eller saken att göra utan med hur jag själv ställer mig till det hela. Jag har ett val. Jag kan välja hur jag ska uppleva min omgivning. Och jag kan välja att bli vän med mina mörkare sidor i vetskapen att de finns där och ska få finnas där för hela spektrat av känslor, tankar, upplevelser finns inom oss alla. Det ena kan inte existera utan det andra. Men jag kan göra valet att inte låta det mindre angenäma dominera enbart genom att erkänna sidan hos mig själv.