Hemma med liten ynklig skrutt

Det har varit en jobbig dag för W idag. Han sov inte på hela natten och var uppe och sprang redan vid halv sex imorse. (Humor som han har så somnade han dock när jag och N hade gått upp.)
När vi sedan skulle gå till förskolan hade han lite feber. Bestämde att det fick gå ändå eftersom det troligen (bara) är en kindtand som håller på att bryta igenom.
Vid hämtningen i eftermiddags fick jag veta att han varken sovit eller ätit och inte orkat umgås med de andra barnen heller. Han hade fortfarande feber. Lilla skrutten. Bestämde att han får stanna hemma imorgon för att vila upp sig. Ingen förskola förrän nästa tisdag alltså.
Blev lite orolig ett tag, att det kanske är något annat ändå, men när jag kände i munnen på honom (det tog sin tid innan jag fick göra det) var det väldigt svullet och hade blivit liksom en liten upphöjning där inne i munnen. Jag kan inte tänka mig att det är något annat än den där stora dumma tanden som vill ut. Förkyld är han redan och har varit länge utan att det blivit sämre.
Han sov en kort stund förut och läget verkar stabilt. Nu är det mest gnälligt och han blir frustrerad för minsta lilla grej. Ja man vet väl hur man själv blir om man har ont och inte har sovit ordentligt.

De andra barnen på dagis var förresten väldigt söta när vi skulle gå. W brukar alltid kasta slängpussar omkring sig och nu fick även han fullt av slängpussar av sina kompisar, liksom för att säga - krya på dig! Jag blev rörd och så glad för att barnen verkar trivas så bra där. Hade jag inte bestämt mig igår så har jag i alla fall gjort det nu - han ska gå kvar där. Anledningen till sistnämnda mening är att W igår fick plats på den förskola vi valt som första alternativ, med start i augusti. Men nu när det känns så bra här och barngruppen är såpass liten vill jag inte riskera byta det mot något sämre. Man får gå på magkänslan som med allt annat.