måndag 16 april 2012

Mina tankar om socker

Har detoxat i en vecka nu. Hade kvar pulver och kapslar sedan i höstas då jag inte avslutade kuren.
Jag har dock inte levt ett totalt renlevnadliv utan bara försökt att göra mitt bästa genom att äta nyttigt och främst genom att undvika socker. Någon direkt utrensande effekt har jag inte märkt av vare sig nu eller när jag gjorde det sist. Dock har jag fått huvudvärk med jämna mellanrum, troligen p g a neddragningen av sockret.

Och på tal om just socker. Det har varit mycket prat om detta det senaste och även jag har tänkt mycket på det, hur svårt det är att undvika det då tillverkarna använder av sig det i nästan alla produkter. Man blir nästan mörkrädd när man läser innehållsförteckningarna (vilket man bör göra om man inte vill fortsätta att mata sig själv med det vita giftet).
Jag blir lätt sockerberoende och så även efter påskens godisorgier. Resultatet: grinighet och sug efter mer. Dock fick det mig även ganska illamående och faktiskt än mer medveten om hur jag påverkas. Jag vill inte längre gå omkring och vara sur & grinig. Jag bestämde mig för att sluta äta socker. Dock inte fanatiskt. Det är jag inte redo för. Inte ännu. Men den där lilla chokladbiten som slinker ned efter lunchen, kakan på eftermiddagen och allt onödigt som jag stoppar i mig under helgerna. Allt sådant ska jag dra ned på. Och jag tänker även bojkotta mitt favoritsnacks chips i de fall det står socker i innehållsförteckningen.
Jag minns när jag senast åt (en av våra största chipstillverkares) salt & vinägerchips och istället för salt så var det strösocker på chipsen. Jag blev både äcklad och upprörd. Jag behöver inget socker för att bli "beroende" av chips. Det är det salta (och sura i detta fallet) jag vill ha! Snacka om falsk marknadsföring!
Men som med så mycket annat kommer detta är fortsätta så länge vi köper produkterna. Långt ifrån alla läser innehållsförteckningarna. Är det t ex ett nyckelhål på utgår de flesta från att det är nyttigt. Och så fortsätter det. Säljer produkten så ändras inte innehållet heller.
Och likadant är det med ekologiska varor. De är ganska dyra att köpa nu men blir efterfrågan större så kommer priserna på sikt att sänkas. Så tänker jag...
Jag tänker dock inte låta mig luras av sockersubstitut igen. Hade fått ett recept på en lchf-kokoskaka som blivit hyllad för att den var så god. Jag tyckte också att receptet lät smarrigt och bestämde mig för att baka den i helgen men ack vad jag bedrog mig. Sukrin kan tyvärr inte ersätta det jag eftersöker. Det bränner fortfarande i halsen efter gårdagens sista smakbit. Och smaken... jag kan inte beskriva den men det var inte riktigt min grej. N tog en pyttebit och bad mig slänga kakan direkt. Nej ska det bakas godsaker här hemma får det bli på det gamla hederliga viset eller varför inte med honung eller lönnsirap, som sedan länge är mina sockerersättare i frukostmaten.

Och slutligen vill jag säga att jag även tror på att känna tacksamhet. Att tacka för maten som står framför mig på bordet innan jag äter. Och att sedan äta den medvetet. När jag har med mig detta påverkas både jag och min kropp på ett annat sätt än när jag äter utan vare sig tacksamhet eller medvetenhet. När medvetenhet får vara med blir det även lite lättare att dra ned på onyttigheter, sådant jag egentligen inte behöver. Och i tacksamheten ligger glädjen att faktiskt få närande mat varje dag. De gamla indianerna har en del att lära oss på det viset, som tackar för allt, för minsta gren innan den plockas från trädet.

6 kommentarer:

  1. Har just funderat på det. Hur det är att baka LCHF. Behöver verkligen dra ner på mitt sockerintag. Låter klokt tycker jag att äta bra och om man vill unna sig något kan det lika gärna vara på riktigt. Man kan ju äta allt, men inte alltid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är jättebra att baka enligt lchf, åtminstone om man ska lita till dem som gör det. För mig var det första gången och enbart för att jag gillade receptet. Någon lchf-diet kommer det aldrig bli för mig och detta delvis för att jag inte behöver det. Jag väger redan för lite och eftersom jag även är vegetarian skulle det bli lite väl komplicerat att följa.
      Annars instämmer jag i att man borde kunna äta allt, bara inte alltid. Men sedan är det upp till var och en. Vi har inte alla samma förutsättningar. :)

      Radera
  2. Kruxet när man hela tiden ger sig själv kolhydrater som omvandlas till socker i kroppen så blir det en omöjlig uppgift. Man kan liksom inte både äta kakan och ha den kvar *fniss* I vårt samhälle verkar vi ofta tycka att det är extremt att följa något, vi vill ha lite av varje hela tiden. Och det är kanske därför resultaten inte kommer. Jag la länken hos Nina och jag gör det hos dig också för jag tycker det säger så himla mycket. Jag har helt tappat mitt sockersug och det är en skön känsla.
    http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=sockersug
    Men ibland vill man ha lite extra och framför allt när andra kommer. Synd att du inte gillade sukrin, ingen jag bjudit på bröd som är bakat på det har tyckt att det smakat annorlunda. Sukrin är ju exakt lika sött som socker, det är ingen skillnad, man doserar lika. Stevia däremot är flera hundra gånger sötare och då kan det bli svårt att dosera. Sukrin kan dock få en besk smak om man tar för mycket har jag läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu kommer något som väl kommer att låta som ett riktigt försvarstal. ;) Men faktum är att jag när jag skärper mig och låter bli godiset (stunder när jag blivit av med mitt sockerberoende) så känner jag sällan något sötsug. Det är bara när jag dumt nog stoppar i mig ändå även fast jag inte ens känner för det... bara för att, av gammal ovana... som jag sätter igång det hela igen. Och det är just där jag behöver syna mig själv i sömmarna. Med min nya medvetenhet vet jag att jag kan klara mig utan godis/socker om jag bara skaffar mig lite bättre självdisciplin.
      Jag är en typisk vata och mig passar den rekommenderade ayurvediska kosten utmärkt. Att plocka bort bönor, linser etc ur kosten när man är vegetarian går inte riktig ihop för mig. Har inte heller någon önskan om att utessluta ris, potatis och pasta. Nej lchf är nog inget för mig och det står jag fast vid, även om det på många vis inspirerar. En del kan jag ju faktiskt ta till mig men långt ifrån allt. Sukrinet blev ju tyvärr inte min vän men jag har förstått att jag inte är ensam om att få den där brännande känslan i halsen. Fast jag tänker lite som så att om jag ändå ska låta bli godis, bakverk och liknande. Varför då baka annat med underliga sötningsmedel? :) Bättre att låta bli helt och unna mig någon gång ibland istället. Min önskan är ändå inte att gå ner i vikt för den har rasat sedan förlossningen trots godisintag. Jag vill bara känna mig fri från suget och få ett stabilare humör.
      Men än en gång vill jag säga att jag är glad över att du och så många andra lyckats bli av med ert sötsug genom lchf. :)

      Radera
  3. Jag är lite tudelad inför att helt välja bort sockret i allt, allt, allt... så känner jag idag åtminstone. Det är inte bara för att det känns lite hopplöst såhär initialt, utan för att jag inte riktigt förstår varför det inte skulle vara ok i måttliga mängder?! Sen kanske jag helt ändrar ståndpunkt ifall jag faktiskt kan frigöra mej helt. Samtidigt är jag väldigt peppad just nu att verkligen köra järnet och se till att jag kan må ännu bättre än vad jag gör idag.

    Håller också med dej i det sista du skriver om medvetenhet. Det känns jätteviktigt att det jag stoppar i mej idag känns okej och att allt runtomkring ätandet (handlandet, tillredandet...) alltmer görs med omsorg och kärlek. Då smakar och mättar det bättre också, tror jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner precis som du Nina. Och så länge det är på det viset går det inte att bara sluta med allt vad kolhydrater heter. Det måste finnas en vilja också.
      Och precis som jag skrev här ovan till Annika vet jag att jag själv kan bli av med beroendet om jag bara skärper mig. Gör jag det går det utmärkt att äta en bulle på lördagar utan att det går utför veckan därpå.

      Vi får väl se vart vi står längre fram i år. Det är svårt att säga idag men för stunden känns detta ställningstagande helt ok. :) Med yogan kommer allt större medvetenhet också och jag tror att våra kroppar talar om för oss vad de vill ha för slags energi om vi bara lyssnar.

      Radera