"There's no point sitting here, using words that mean nothing. Go and experiment. It's time you got out of here. Go and re-conquer your kingdom, which has grown corrupted by routine. Stop repeating the same lesson, because you won't learn anything new that way."
//Ur boken Aleph av Paulo Coelho
Jag tog till mig dessa ord redan när jag läste boken men jag blev ännu mer mottaglig för dem när han skrev dem på Facebook för en tid sedan. Och visst är det sant. Det är så farligt lätt att fastna i slentrianmässigt handlande. Samma rutiner dag ut och dag in. Inget nytt på kartan så långt ögat når.
Jag borstar tänderna på samma sätt varje dag, ja hela morgonrutinen utförs på samma vis. Jag klär på mig i en viss ordning. Ställer nog t o m in disken på ett speciellt vis. Upprepar samma mantran. Det är så inrotat i muskelminnet att det går av bara farten.
Hur vore det då att börja skoja till det och ändra ordningen på något? Kanske gå på toaletten innan tandborstningen. Eller strunta i att ställa in disken på morgonen och göra det på kvällen. Lägga boken jag läser på ett annat ställe i hyllan. Välja en kriya som utmanar min uthållighet lite extra istället för att välja en realtivt enkel. Går det utan att bli nervös eller utan att kroppen tar befälet och gör det på ren automatik?
Det kanske låter jättefånigt men jag tror att vi alla har sådana här saker som vi gör utan att riktigt tänka på det och som sedan blir fler och fler. Till slut påverkar det livet som blir ganska trist och fantasilöst.
Jag tänker ofta att jag ska göra något helt nytt, något som jag aldrig skulle göra annars, åtminstone en gång i veckan. Bara för att bryta tristessen och ledan. Tyvärr har det inte blivit av ännu. Men jag tänker att nu när jag börjat fundera på det igen och när jag börjat ta itu med min egen personliga utveckling på allvar så kanske jag kan få med även detta. Jag tänker att yogalärarutbildningen är ett ganska stort steg på denna väg. Men jag skulle faktiskt kunna börja redan nu och göra en liten grej (som ändå är stor för mig) så kanske kontrollbehovet får sig en törn på köpet och någon gång tar sin tillflykt till annan ort. Det är värt att testa för jag vill lära mig nya saker. Bli en modigare och mer levnadsglad människa. Inte bara följa samma mall hela tiden. För hur ska man då hamna på ruta 2?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar