Tittar ut genom våra fönster. Det går knappt att se igenom längre för de har inte blivit tvättade på över ett år. Disken tog jag itu med för en stund sedan. Hade tittat på den sedan i morse.
Tvättkorgen är full - igen - men det orkar jag inte göra något åt idag. Detsamma gäller dammtussarna som på nytt hittat sina hörn att flyga omkring i.
För bara några år sedan, när jag jobbade heltid, hade jag kommit hem och tagit itu med allt ovanstående och varit klar med allt inom en timma (möjligen hade tvätten av naturliga skäl tagit lite längre tid) och fortfarande varit full av energi. Jag var snabb och effektiv på den tiden... när jag hade ett jobb att gå till på dagarna.
Nu är allt segdraget. Benen känns blytunga och sinnet är förmörkat.
Jag tänker på dem som varit arbetslösa (arbetssökande heter det nog bara när man är ny på området) i flera år. Hur står de ut?! Har de gett upp eller bara accepterat faktum?!
Jag känner mig lite naiv idag som trodde att jag redan nu skulle ha ett jobb att gå till. Att min lilla kompetens faktiskt skulle räcka till de jobb jag helst vill ha. Att jag inte skulle vara tjugo år för gammal (och för icke-fåfäng) för de jobb jag inte lika gärna vill ha.
Jag har absolut inte gett upp än men jag förstår att det är lätt att bli bitter när man ihärdigt söker allt som går att söka men efter tre år fortfarande inte kommit någon vart, kanske inte ens fått komma på en intervju. Tänk om jag själv sitter där förbittrad om några år. Hemska tanke!
Jag blundar än så länge. Försöker tänka positivt. Försöker acceptera. Det måste ju finnas en anledning till att jag får vara hemma? Det kanske viktigaste: jag får vara mycket med min son. Får se honom växa upp och missar inget. Och det är snart sommar. En härlig årstid då det nästan räcker att gå ut så finns det något skoj man kan hitta på.
Ändå saknas det något. Energi! Energin som man får av att göra något meningsfullt. Av att utbyta energier. Delaktighet. Gemenskap. Ombyte. Något som inspirerar.
Det är inte heller semester att söka jobb. Även om man inte aktivt söker arbete 8 timmar om dagen så har man det hela tiden i huvudet. Känner hela tiden en inre stress p g a blåslampan man jagas av.
Det sägs att man får det man helst av allt vill ha. Det man innerst inne önskar. Det känns lite som ett hån när någon uttalar dessa ord nu. Betyder det att jag inte vill ha ett jobb?! Eller betyder det bara att jag innerst inne inte vill ha just de jobb jag söker? Sistnämnda är väl förvisso sant, med några få undantag. Men för att jag ska få det jobb som ligger mig varmast om hjärtat behöver jag gå utbildningen och troligen ytterligare en och sedan gå vidare därifrån. Lite av ett moment 22 i vanlig ordning...
Kan skylla något av min gnällighet på pms och pissväder men jag tror att det här kommer att pendla upp och ned fram tills dess att jag finner en givande sysselsättning.
Soligare väder kommer säkerligen att lyfta mina mungipor en aning. Jag hoppas även att jag kan ta mig ut på mitt planerade "aktiva jobbsökeri" på stan nästa vecka. (Denna vecka blev det inställt eftersom jag var tvungen att låta W stanna hemma från dagis p g a magsjuka på avdelningen.) Wish me luck!
Förstår hur du känner, jag hade mycket tankar som snurrade i mitt huvud i början av året. Jag ville så gärna börja jobba igen. Kände att jag ville byta energier,bli inspirerad.Kände att jag inte hade någon uppgift.Gick tillbaka och provade men blev bara ett bakslag i min sjukdom men det fick mig att släppa taget om alla mina tankar och acceptera hur läget är och ta dagen som den kommer. Och ha tillit att det blir det bästa för mig.Även om det inte är lätt ibland.
SvaraRaderaSom Kay Pollak säger: Man får inte mera än vad man klarar av..
Värme och kärlek till dig och hoppas vindarna vänder snart.
Kram Lotta
Det kanske är som du skriver i "Dagens tanke", att vi måste släppa våra begränsande förväntningar. Hur mycket man än försöker så finns ju alltid en viss förväntan där. Att man ska bli anställd där, nå framgångar där, åka på en resa dit osv.
RaderaDet är svårt att finna ork och inspiration när man i stort gör samma saker dag ut och dag in, men någonstans får man göra som du skriver - släppa taget om tankarna och acceptera situationen för vad den är.
Tack Lotta för dina uppmuntrande ord! ♥ :)
Kram
styrkekramar! Innan jag kom hit var jag också i det "träsket". Kommer som flashar ibland när jag söker nytt jobb nu. För mig är arbetsförmedlingen toxic. När jag valde att bara fokusera på vad det är jag egentligen vill och mindre på deras prognoser för vad samhället behöver så gick allt helt plötsligt så bra. Jag gick helt outside the box, sedan satt de och tog anteckningar på hur jag hade gjort. Börja läsa amerikanska "anything is possible" böcker är mitt råd :) Det gäller att fokusera så mycket som möjligt i "lösnings vibrationen" istället för "problem vibrationen". Jag ger dessa råd till mig själv nu också (vi är visst alltid i samma fas :) ) kramar
SvaraRaderaJa usch AF hjälper egentligen inte till med något alls, mer än att tala om att "du gör som vi säger annars avskriver vi dig från a-kassan". :(
RaderaJa sådana böcker har jag läst min beskärda del av under många års tid. Mycket kan jag säga om dem idag men de är faktiskt ganska uppmuntrande i tider som dessa när energin går på sparlåga och pessimismen har tagit över lite för mycket. :) Ska rota lite i min bokhylla och se om jag hittar något spännande och kanske mer lättläst och leendeförhöjande än det jag läser nu.
Tack för dina tips Anna och ja, det är faktiskt ganska lustigt hur våra faser ynkar. :)
Kramar till dig!