Jag går omkring och småmyser mest hela tiden nu. Känner att jag har den där intuitiva och djupa kontakten med "Gud" (väljer att kalla det så för att det blir lättast så) som gör att jag kan koppla av i vetskapen att detta är det sanna. När vi samtalar tar inte svaren tid på sig. De kommer naturligt. Så naturligt att jag instinktivt vet att jag är på rätt väg.
Och jag tänker på hur lätt det är att tappa denna kontakt, när man glömmer bort att verkligen lyssna. Så jag passar på att suga åt mig allt nu och lovar att göra mitt bästa för att inte svika mitt sanna jag i framtiden.
Fredagens fest blev väldigt lyckad. Så lyckad att jag och N inte kom hem förrän vid sextiden på lördagmorgonen. Dock var jag själv extremt svårstartad. Jag klarade inte av att släppa loss förrän mot småtimmarna eftersom jag blev så påverkad av den höga musiken och de andra som inte längre var så nyktra. Ett tag blev överstimulansen så stor att jag var nära att ge upp och gå hem. Bestämde mig dock för att möta mitt motstånd/min oro och försöka koppla av i detta. Det lyckades sent omsider och jag är glad att jag blev kvar. Att få göra en sån här nästintill tonårsgrej för att fira att finaste vännen nu också gift sig var värdefullt för oss båda. Jag är glad att vi fick den här kvällen och natten tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar