Jag tappade bort mig en stund

När jag står inför något nytt och lite grann är på väg att kastas ut i ovisshet tappar jag lätt konceptet. De två senaste dagarna har jag slungats ut i verkligheten vilket lett till att jag glömt att andas, lyssna inåt och känna efter vad det är jag känner. Oron (som jag inte ens vet om den är berättigad) har tagit över helt, tankarna bara maler på och tusen frågor dyker upp. Frågor som egentligen inte alls måste besvaras just idag. (Men för mig är de viktiga ändå.) Den värsta är kanske klassikern; tänk om jag tackar ja och så kommer drömerbjudandet 3 dagar senare, när jag redan skrivit på kontraktet. Må så vara (sådant händer ibland) men kanske är detta det rätta just nu. Till att börja med. En stilla start istället för att kastas ut i heltidsdagens kaos med en gång.
Och nej, jag har inte fått jobbet. Än. Ifall ni undrar. Men jag tänker ändå. För jag vet att jag passar där. Jag är t o m riktigt kompetent på området. Det är inte ofta jag säger det om mig själv men här vet jag. Jag känner mig trygg i det. Dock infinner sig inte "den där" magkänslan som talar om att det är rätt. Å andra sidan säger den inte att det är fel heller. Därav min oro.

Har drömt väldigt mycket i samband med detta. Försöker ligga kvar i sängen och minnas drömmarna men allt blir bara ett enda virrvarr. Jag söker efter ett svar. Svaret finns garanterat redan där, bara att jag misslyckas att tolka bilderna. Eller så tittar jag inte ordentligt.
Det är snart helg och jag vet att inga svar kommer denna veckan. Det bästa är att försöka koppla bort ämnet i några dagar. Andas och ta in det som kommer till mig.