... det jag behöver

Det händer mycket nu, det gör det onekligen. Både i mig och utanför.
Intervju två nästa vecka. Heltidsjobb denna gång. Nära hemmet och på rätt sida älven.
Jag blev helt ställd när det ringde igår. Visste knappt vilken tjänst jag sökt. Blev tvungen att ringa upp igen idag och ställa följdfrågor. Jag blev nöjd med svaret. Det är förstås inte är exakt vad jag vill jobba med (men jag verkar uppenbarligen inte komma ifrån min invanda yrkesroll). Trots detta börjar jag känna en strimma hopp. Att jag kanske äntligen får en anständig lön där något blir kvar efter att räkningarna är betalda. Egna ihoptjänade pengar så att vi en dag kan skaffa hus. Få mina studielån betalda. Och spara pengar till utbildningen jag hoppas kunna gå när jag är klar med yogalärarutbildningen. Jag blir glad när jag tänker tanken.
Att börja så här känns helt ok för jag vet ju att det kommer att finnas alternativ sedan när jag är klar med mina utbildningar. Och förresten. Finns det inte en mening med allt som händer nu?! Jag får kanske inte exakt det jag vill men däremot det jag behöver.