... med dunder och brak! (Tror jag.)
Det känns som att hjärtat är på väg att brista. Inte på ett ledsamt vis. Nej, jag känner mig förvånansvärt lugn inombords. Det är naturligtvis jobbigt men det finns en glädje i det hela. En känsla av vällust.
Igår kväll när vi satt och tittade på en film kände jag plötsligt hur jag fylldes av både sorg och medkänsla och hur tårarna var på väg att välla fram fram. Jag hindrade dem lite (i vanlig ordning) men lät några sippra fram, hela tiden medveten om hur det kändes inombords.
En liknande känsla är där och pockar på min uppmärksamhet idag med. Trycket över bröstet. Som att dammen är på väg att rämna för att släppa ut allt som finns instängt där inne. Smärta, sorg, glädje, skratt, medkänsla och tusen miljoner tårar. Allt jag förträngt genom åren. All min smärta och rädsla som blivit nonchalerad. Och som jag skrev i en kommentar nyss måste det ju finnas en anledning till att smärtan dyker upp nu. Och just på de ställen den satt sig. De ställen i kroppen som jag vet blivit blockerade under åren.
Jag har varit medveten om det så länge men inte klarat av att ta itu med det i praktiken. Nu känner jag mig mer redo än någonsin. Trots att det är en jobbig process ser jag fram emot att uppehålla mig här i stormens öga. Där det trots kaoset runt omkring finns ett lugn som gör att jag kan se allt klart. Och UPPLEVA!
Jag hann inte göra någon kriya på morgonen idag då liten sov så länge men nu har det blivit dags att damma av kriyan för chakrasystemet och börja rensa, rensa, rensa! Andas ut gammalt klegg som satt hinder i rörsystemet och andas in ny läkande och kärleksfull energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar