Förr kunde jag gömma mig. Det kan jag inte idag. Den här processen nästlar sig in i varenda vrå. De gamla bortglömda dörrarna, fulla av spindelväv, fläks upp på vid gavel. Släpper ut vreden och otåligheten.
Kanske står jag här snart, helt naken. Utan skydd och utan murar, och kan inte annat. Jag har faktiskt inte längre något val. Det som händer måste få hända. Att jag sedan periodvis är helt olidlig att leva med. Ja den smällen får vi ta. Det blir ju bättre i sinom tid.
Fast... jag tänker på gamla invanda beteenden som varit en del av mig i snart 40 år. Inte är det så lätt att släppa taget bara sådär. Att ändra helt på sina rutiner. Och även om jag älskar att rensa i min garderob (och trodde att jag gjort det ganska bra) är det fortfarande mycket som finns dolt i mitt djupaste inre. Besvikelser, ilska, sorg, skam, förödmjukelse... Ja gud vet allt jag burit på och hur mycket jag svalt genom åren. Tyvärr visar det sig inte alltid som ett gammalt minne, som man kan arbeta med och släppa. I mitt fall är det oftast bara själva känslan. Och ibland står någon oskyldig i vägen... Jag hoppas bara att jag en dag blir förlåten för att jag var så dålig på att kontrollera mig själv.
Ändå kan jag inte vara annat än tacksam över det som sker. För faktiskt så känner jag nu, på riktigt, att nu händer något. Det jag jobbat för börjar äntligen ge frukt!
Bilden är lånad från nätet.
Åh, det händer så det knakar!
SvaraRaderaSkyfflandet fortsätter, men vi blir hela tiden starkare och orkar hålla bättre i spaden :)
^^KRAM
Jaaa det gör det! :) Så underbart när den inre styrkan växer för var dag.
RaderaKram!
Jag säger som Nina, wow det händer! Och det fortsätter hela tiden, men det är skönt. Vi vill ju inte ha den där bråten inombords. Stor kram!
SvaraRaderaNej det vill vi ju verkligen inte. Och det blir väldigt markant när vi väl börjat skyffla på riktigt.
RaderaKramar till dig!
Jag har ofta haft den dikten i tankarna när emotionerna blir jobbiga :) Jag vet att jag har frågat min yoga lärare om det tar slut någongång. Han har bara svarat att det som händer är att man blir medveten om ens tankar som lurat i det undermedvetna och styrt ens handlande per automatik. Så när det känns som att det blir värre är det bara för att man nu kan se tydligare och då har man också möjlighet att göra ett medvetet val som inte var möjligt innan. Jag kan erkänna att jag inte var speciellt tillfredsställd med det svaret.
SvaraRaderaMen ett svar som jag redan har inom mig är att det handlar bara om att släppa taget. Det är ett beslut man kan ta efter att man har blivit medveten och det går lika bra att släppa tag på en känsla som ett minne (med tanke på vad du skrev i föregående inlägg) Detta med att släppa taget är både lätt och svårt. Lätt när man gör det och svårt när man tänker på det. Kram och ha en mysig helg!
Vet du, jag föll verkligen för din lärares ord just för att de är så sanna. :) Och så träffande de är nu med tanke på vad jag skrev längst ned i dagens inlägg - i mötet med människor som vi har en relation till.
RaderaTack för dina tänkvärda ord! Det var precis vad jag beövde läsa nu.
Kram och hoppas att du haft en skön helg!