Lite gråskala på bättringsvägen

Sakta men säkert börjar vissa saker stabilisera sig. Har gått omkring med munsår i flera veckor. Sår som inte velat läka. Nu börjar det försvinna. Man ser bara de ljusröda märkena efter såren.
Huden i ansiktet har blivit mjukare och plitorna i pannan har försvunnit. Kanske är det kosten. Kanske har jag haft en infektion i kroppen (troligen med tanke på alla symtom). Jag är fortfarande labil i humöret men det är ändå en lättnad att märka och känna att jag börjar läka på flera plan. Vad gäller humöret är det här en svår årstid för mig och har alltid varit. Mörkret gör mig till en dystergök och jag kan inte annat än att acceptera detta faktum. Jag får lov vara snällare mot mig själv och tillåta mig att vila så mycket som är nödvändigt. Senhösten och vintern är batteriladdningens årstid. (Det måste jag också komma ihåg att påminna mig själv om när jag börjat jobba.)
Jag lämnade in en ledighetslapp på dagis i morse. Har valt ut några dagar så att jag och liten får tid att umgås lite extra. Ska bara komma på nåt skoj att göra så att det blir lite speciellt. Han behöver få röra på sig och jag behöver se något annat än den vanliga lekplatsen (där han ändå inte så gärna leker).

Om en liten stund är det dags att ta sig an kriyan och meditationen. Med risk för att låta negativ, kan tyvärr inte hjälpa det, så blir det tråkigare för var dag. Jag tycker helt enkelt inte om valet av kriya. Jag tycker inte heller om att ligga ner och eldandas. (Och i denna kriya är det mestadels övningar med liggande eldandning.)
Meditationen ska vi inte tala om. Tonläget är fel för mig och rösten blir falskklingande och ansträngd redan tidigt i meditationen. Jag känner inte alls den glädje jag brukar känna när jag sjunger mantran. (Ändå har jag av någon anledning "glömt" att göra den andra meditionen två dagar på raken. Den som i praktiken väcker den glädje jag inte får ut av läxan.)
Det känns som att jag inte gör annat än att tvinga mig att härda ut i förhoppning att det blir något mer givande nästa gång. Faktiskt har tanken dykt upp att jag ska bryta och fortsätta med föregående kriya som gav mig så mycket positivt. Men... så vill jag inte vara "olydig". Jag kan inte ge upp bara sådär, för att något känns tråkigt. Det är väl i detta jag ska härda ut. Så det är vad jag gör. Jag härdar ut. Och hoppas att det kanske vänder någon dag under dessa veckor. Eller att åtminstone resultatet av kriyan blir positivt.

Glädje, ljus och en mysig helg önskar jag er alla!