Veckorna som gått

Och så var jag tillbaka där allt började för fyra veckor sedan. Illamåendet. Yrseln.
Frukosten har åkt rakt igenom kroppen under flera dagars tid. Som att min agni bränner maginnehållet på tre sekunder. Trots samma grötfrukost under flera veckors tid sa magen av någon anledning plötsligt ifrån. Det var först igår som det vände, när jag bytte till smörgås och yoghurt.
Sedan har vi tröttheten som bara blivit värre. Det påminner om utmattningssyndrom, där varje möte med stress förvärrar det hela. Inte en enda morgon har jag orkat ta mig upp innan 7. (Och hur många gånger jag hoppat över min kriya ska vi inte tala om...)
Innan detta var det infektionen jag tampades med. Jag känner av den fortfarande men det halsonda och den kraxande rösten har blivit bättre.
Jag undrar om detta kan ha något samband med den utrensande kriyan? Att reningsprocessen kan ha väckt dessa symtom. Underligt är det i vilket fall för jag ska helt ärligt säga att jag inte vet om jag någonsin mått så här dåligt under en så här sammanhållen lång period. Även under mina djupaste depressioner hade jag ljusa dagar. Nu har jag gått omkring i konstant mörker. Har varit sur & tvär, förbannad, konfliktsökande, otålig, ledsen och negativ varje dag sedan detta började. Livsglädjen har varit som bortblåst. (Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att jag fått ännu en depression... och dessutom blivit gravid på det. ;)
Men trots allt har jag faktiskt mått lite bättre idag. Inte så att jag vågar ta ut något i förskott men det känns ändå som att det drar åt rätt håll. Kanske för att jag tagit en paus från kriyan de två senaste dagarna? Oavsett vad det är eller varit så tyckte jag aldrig riktigt om den här läxan. Visst, det har det gått lättare med tiden men jag har egentligen inte upplevt något annat än obehagskänslor och negativa effekter. Fast kanske att det på sikt leder till något positivt?
Nästa läxa, Nabhi kriya, blir lite som en repetition eftersom jag ju gjorde kriyan för bara några månader sedan. Jag hoppas ändå att det ska finnas mer att utvinna ur övningarna samt att den ska ge mer energi och insikter än vad som blev resultatet denna gång. Om inte annat sätter jag min förhoppning till meditationen (en andningsmeditation). Jag tror att det är precis vad jag behöver nu. Kommer dessutom att uppskatta tystnaden. Mantrasång i all ära men ibland väger tystnaden tyngre.

I övrigt borde jag kanske vara gladare än vad jag varit för faktiskt har så många önskningar gått i uppfyllelse nu att jag nästan häpnar. I stort sett allt jag affirmerat kring mitt jobb händer nu, på riktigt. Att arbetet sedan startar med Kickoff i Fjällbacka och veckan därpå med företagspresentation uppe i Stockholm är ju inte fel det heller. Reaktionen på detta blev i och för sig inte speciellt positiv från min sida från början, men nu när jag släppt de första reaktionerna ska det faktiskt bli riktigt skoj. Jag har ju aldrig någonsin fått vara med på sånt här tidigare. Det är nästan så att jag känner mig lite viktig. ;)
Saknaden efter liten kommer att bli svår nu när jag får så långa arbetsdagar men i slutändan tror jag ändå att det kommer att leda till positiva förändringar. Nu när jag behövs även någon annanstans än i hemmet hoppas jag på att bli en bättre och mer närvarande mamma. Och jag ska försöka att ge ett löfte att hålla helgerna teknikfria för att ägna mig helhjärtat åt familjen, släppa alla måsten och bara göra roliga saker. Förhoppningsvis ska väl mina inlägg här (om än att de blir mer sporadiska) bli mer positiva de med.

En stor varm kram till alla mina läsare!