Tillbakablickar

I år en kortare summering än vanligt. Orken att skriva mer finns inte. Det är viljan som driver mig. Att för min egen skull försöka minnas det som var glädjande 2012.

Under årets början anmäler jag mig till den 2-åriga kundaliniyogalärarutbildningen. Ett stort steg för mig som jag inte ångrar. Oavsett om jag blir lärare eller ej så kommer detta att vara en av de bästa sakerna jag gjort och gör för mig själv.

I slutet av februari började lilleman på dagis. En stor grej för oss stolta föräldrar som aldrig upplevt detta tidigare. Jobbigt att lämna bort sin lilla kille i flera timmar men samtidigt har han utvecklats så otroligt mycket under de månader som gått sedan han började.
Dock är det stor skillnad nu mot innan jag började jobba. 5 timmar om dagen kändes helt ok. 10 timmar gör det inte och det gör mig så ont att han inte heller verkar må speciellt bra av det. Mina förhoppningar är att jag inom en snar framtid kan minska ner på timmarna igen.

2 juni. Vår 5-årsdag blev i år även bröllopsdag och jag hoppas att denna dag får firas i många många år till.
Jag har dock fortfarande svårt att hålla koll på vad jag heter i efternamn. ;)
Vår bröllopsresa gick till Playa Paraiso, Teneriffa. En vecka med all inclusive i soligt väder med hemkomst dagen innan julafton. Dit vill vi åka igen men nästa gång får det bli två veckor. Jag längtar redan.


Under hösten får jag äntligen jobb. Jag ser fram emot att få vara till nytta någon annanstans än bara hemma. Det hela startar med kickoff i Fjällbacka 15 november. Jag minns att jag  någon vecka efter detta skriver i min logg att jag är så glad att jag fått detta jobb. Lagom till Lucia är jag redo att ta tillbaka dessa ord. Då blir mina ord istället att detta är det värsta som hänt mig. Långt värre än när jag var arbetsledare senast.
Vi är underbemannade, stressade, hinner inte med allt som ska göras. Mina medarbetare ringer mig och bryter ihop och jag kan inget göra. Jag hinner inte med mitt eget jobb. Än mindre besöka alla mina medarbetare. Kunden klagar. Inte konstigt för hur ska vi hinna med allt när tiden inte räcker till.
På bara två veckor är jag och nosar på väggen. Två veckor?!! Jag fattar det inte själv. Yogan hamnar på efterkälken. Jag hinner bara med en snabb meditation på morgonen innan jobbet. Efter ständig övertid hinner jag inte mer än hem för middag, nattning och sedan finns ingen som helst ork kvar.
Tror att det ska bli bättre under semestern men sakta men säkert blir det allt värre. Från att "bara" vakna på natten efter drömmar om jobbet ligger jag till slut helt sömnlös i negativa tankegångar. Under julhelgen får jag sådan ångest att det känns som att ett spännband dragits åt över bröstet. Jag får svårt att andas och paniken över att börja jobba igen stiger allt mer.
Jag gör ett misstag - "råkar" läsa min jobbmail på juldagen. Inboxen är som vanligt full att klagomål från kunden och diverse krav. Just där och då fattar jag ett av mitt livs viktigaste beslut. På torsdagen ger jag min chef en lapp- min skriftliga uppsägning! 3 månaders avstängning från a-kassan väntar fr o m slutet av denna månaden men om valet står mellan det och en stroke eller hjärtattack så är beslutet inte speciellt svårt att fatta.
Så här är jag nu. En liten förklaring till min frånvaro. Till min frånvaro på alla möjliga nivåer. Det här har satt sina spår. Jag blir idag stressad bara av att få ett sms av en vän. Jag glömmer saker. Saker jag aldrig skulle glömt tidigare. Kommer att kunna skratta åt det i efterhand. Gör det nu med men i vetskapen vart det kommer ifrån är det inte så lustigt egentligen. Dock gör det mig än mer säker på hur viktigt mitt beslut att säga upp mig var och är.
Vi får se hur de här kommande fyra veckorna kommer att se ut. Behöver jag så sjukskriver jag mig för det är inte mycket kraft och energi kvar i den här kroppen nu. Mitt bästa ska jag ändå göra men inte till vilket pris som helst. Jag vet min gräns.
En kollega vill ha mig kvar till varje pris och kanske kan han ordna något annat åt mig på ett helt annat område och helt utan ansvar. Och det bästa, mindre timmar. Det är bara att inse att mina tidigare möten med väggen gjort mig begränsad och en chefsroll är troligen inte den bästa vägen att gå om man vill ha ett fungerande och tillfredställande liv. Pengar betyder ingenting om man går sönder, tappar livslusten och familjelivet kraschar. En arbetsdag på 6½ timma är guld värd jämfört med min nuvarande på 9-10 timmar. Jag längtar efter att få vara den som hämtar liten på dagis igen och att han ska slippa de långa dagarna där.

Jag hoppas att jag återkommer med mer uppmuntrande läsning snart. Och framför allt hoppas jag att vi kommer att "ses" mer snart. Att tiden finns att sitta här ibland och skriva om framsteg inom yogan. Och att tiden faktiskt finns för den för mig så viktiga och välgörande yogan!

All min värme och kärlek till er mina yoginivänner! ♥
Och nu så här näst sista dagen på detta år önskar jag även ett Gott Nytt År!