tisdag 16 april 2013

Funderingar

Kan det betyda något att jag just idag halkade in på Göteborgs universitets hemsida. Att jag hittade dietistutbildningen. Såg att sista ansökningsdag var igår men p g a problem med nätverket så hade ansökningstiden utökats till midnatt idag.
Jag har tittat på denna utbildning många gånger (det är ju definitivt mitt område)... men gett upp lika fort eftersom jag inte har de betyg som krävs. Den är otroligt populär dessutom och det finns bara 37 platser.
Idag är jag modigare så jag sökte utbildningen. Det enda som kan ske är ju att jag inte kommer in. Samtidigt måste det ju finnas någon liten orsak till att jag fann min väg till utbildningen. Just idag. Eller?
Nu har jag åtminstone lagt ut en hel del nät. Jag har sökt tre utbildningar och en hel uppsjö av arbeten. Det måste väl ändå leda någon vart kan man tycka.

Och nu till något helt annat och fasligt mycket mer ytligt (sneglar på gårdagens ämne ;). Jag har gått här och förtvivlat ynkat mig sedan jag var hos frisören förra onsdagen. Nästan 2 dm av mitt hårsvall försvann. Bara sådär.
Tänk att det blir lite Samson-varning varje gång jag gör en sådan grej (och gissa om jag är glad att jag inte klippte mig kort). Ja att styrkan sitter i håret ni vet. Jag känner mig ynklig, fånig och faktiskt riktigt töntig när mitt hår inte är långt. Det är jättefånigt jag vet men varje gång jag klipper mig (mer än toppar) så blir jag tvungen att lova mig själv att jag ALDRIG mer ska klippa av håret igen. Så även denna gång. (Kanske ska jag anamma sikhernas tradition framöver?)
Nu undrar ni förstås varför jag lät min frisör få sådana friheter. Det var helt enkelt nödvändigt. Gamla blekningar skapade ett otroligt trassel. Samtidigt ville jag börja använda mina ekologiska hårvårdsprodukter igen. En omöjlighet när håret var i den kondition det var. Nu har jag dock ställt undan alla silikonbaserade flaskor och återinfört det naturliga (Mádara, Faith in Nature, Eco Cosmetics). Och tålmodig (ehum) som jag är väntar jag sakta men säkert på att håret ska växa ut igen. ;)
Hur tänker du kring hår? Får det växa fritt som ogräs? Är det gott med kort? Kan du klippa dig och gå hem oberörd (utan att få påhälsning av Samson)?

6 kommentarer:

  1. Jag vill inte heller klippa mej! Eller jo, jag vill ju, men får värsta angsten om det blir "för kort". Att jag sen har Nordens tunnaste hår ska vi inte prata om... men det har fyllts på sakteliga sen jag helt gick över till eko-hårvård. Mitt senaste inköp var en shampo-tvål, mums, jag undrar var den varit hela mitt liv? Ska blogga om den snart :)
    Men ja, jag har haft mina nycker och klippt rätt kort, men det är som att något saknas mej och jag känner inte igen mej själv. Har inte färgat (eller läs: blekt) på typ tre år nu heller och är mer än fine med min naturliga färg. Känner mindre och mindre stress över håret, skönt!
    Kram och god hårkvalitet tillönskas ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att det finns någon mer med samma dilemma. ;) Och det du skriver är mitt i prick, man känner inte alls igen sig själv. Jag har klippt håret kort vid väldigt många tillfällen i livet och förbannar mig själv varje gång. Jag passar i det dock... MEN usch så eländig jag känner mig. Jag har aldrig varit speciellt "kvinnlig" men med kort hår känner jag mig som en liten pojk. Och jag som dessutom gillar att gå i keps emellanåt (det gör inte saken bättre kan jag säga. *skratt*)
      Gott att ditt hår blivit bättre med ekohårvård. Jag hoppas att jag själv står ut denna gång. Och med detta menas att jag hoppas at håret inte blir sådär risigt igen som det blev sist. Dessutom hade jag så svårt med lukten för utan de klassiska parfymerade shampona luktar mitt hår ganska snabbt otvättat. Jag upplever dock att mitt hår (åtminstone baktill) blivit tjockare efter graviditeten och det är inte så dumt för jag har också väldig tunt hår.
      Ser fram emot att läsa mer om din shampo-tvål. :)
      Kram

      Radera
  2. För mig är det tvärtom har alltid haft kort hår till typ 40 sen sparade jag till långt men mitt blir bara kortare och kortare igen :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att du trivs med kortare hår. Kanske vänder det här med en dag. :)
      Kram

      Radera
  3. Jag vill bara ha långt hår just nu...Och det växer ju. Fast sen cellgiftsbehandlingen betyder det alls inte så mycket. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår såklart att du värderar helt andra saker i livet nu, efter det du varit med om. Och håret är ju inte allt. Å andra sidan handlar det ju om trivsel också.
      Tack för att du delar med dig! :)
      Kram

      Radera