En insändare i dagens tidning gjorde mig så förbannad förut att tårarna nästan började spruta. (Varför skulle jag slå upp den sidan när jag inte ens brukar läsa tidningen?) Främst för att jag tog det personligt. Ja jag kände mig anklagad, speciellt sedan jag är ganska säker på vem som skrev insändaren.
Jag tänkte allehanda mörka tankar om denna människa och var på väg att länka till insändaren samt skriva ner allt jag kände. Jag skrev, raderade inlägget... skrev igen och raderade och höll på så tills jag skrivit av mig och lugnat ner mig. DELETE!
För varför skulle jag ge denna människa glädjen. Att stjäla min dyrbara energi. Om jag tar åt mig betyder det ju att jag ställer upp på tramset. Det är inte mitt problem att denna någon sitter hemma och anonymt dömer andra människor ohörda. Faktiskt är det bara tragiskt... och ganska patetiskt.
Om jag vet själv att det jag gör är bra så kan jag välja strunta i vad andra tycker, tänker och säger för då spelar deras dömande ord ingen roll. Dessvärre nuddade denna människa vid en öm tå, något jag har haft lite dåligt samvete för. Därför blev det extra svidande. Men istället för att fortsätta vara arg (det kommer jag nog dessvärre att vara lite i smyg ett tag till) väljer jag nu att tacka denna människa för att jag idag fick lära mig något nytt, att vända på steken. Att titta på och förstå min egen reaktion. Att jag fick möjlighet omvärdera en del av mina åsikter och värderingar. Och jag måste på sikt även förlåta för annars blir det svårt att se den här människan i ögonen varje vecka. Om inte för min skull så för det finaste jag har.
Starkt gjort vännen!:)
SvaraRaderakraaam jennie
:) Kraaam! :)
RaderaLåter som ett bra sätt att hantera hastig ilska. Jag skriver också av mig ibland. MEN. Du vet ju inte om det är riktat till dig. Du vet ju inte om du har rätt i vem det är. Bara det kanske skulle få dig att ta det lugnt. Jag säger det för att någon ibland skrivit i min blogg och varit helt säker på att jag menat något som jag faktiskt inte menat. Så ibland läser man in saker som inte finns. Kanske för att du har en öm tå som du skrev, kring hela sammanhanget? Andas min vän andas och ha en skön helg!
SvaraRaderaDu har rätt i vad du skriver. Och vi tolkar ju alla in saker efter vår egen mall. Det jag skriver tolkar du på ditt sätt och det du skriver tolkar jag på mitt sätt. Inte konstigt om det blir missförstånd ibland. :)
RaderaAtt jag är så säker på vem det är beror på orden. Ord som sagts till mig. Likadana ord använda igen. En riktigt trist inställning och allt tolkat ur egen "lagbok". Så egentligen spelar det ingen roll vem som skrev det utan det är illa nog att intuitivt känna vad någon går omkring och tänker. MEN! Just därför borde jag följa mitt eget recept och bara nonchalera det hela. Hade jag inte känt att det jag gör är rätt däremot så hade jag ju fått ta mig en funderare.
Det som är skönt är när man börjar vakna ur sina automatiska reaktioner och faktiskt tittar på orsaken till dem. Sedan kan man göra valet att ta tjuren vid hornen (om det behövs) eller bara släppa det hela och gå vidare.
Jag ska andas... andas... andas... och kanske räkna till 100. ;)
Ha en härlig helg du med Annika!
Så klokt du är att vända något från negativt till en lärdom att växa av. Kram
SvaraRaderaDet kanske låter klokare än vad det är. ;) Dock är det ändå en början till "uppvaknande". För bara en kort tid sedan hade jag låtit detta förstöra flera dagar för mig och sedan gått omkring och varit långsint. Nu är det som ett kliande myggbett. Jag är medveten om det men undviker att klia så gott det går. Tids nog slutar det klia och då är det förhoppningsvis ur världen. :)
RaderaHoppas att du har en fin lördag Linn! :)
*kram*