Det mest grundläggande

Har haft yogauppehåll i en vecka och det är lika härligt varje gång när jag känner hur mycket det gett mig när jag kommer igång igen. Varför tar man inte sådana pauser oftare? Speciellt när man känner att det börjar gå trögt och man inte längre känner sig så inspirerad. En paus på bara ett par dagar kan göra riktigt gott.
Hade tänkt göra en 40-dagars kriya innan utbildningen startar men så kom jag på att det inte ens är 40 dagar kvar. Det är bara 37. Det spelar nu kanske inte så stor roll. Fast när jag kände efter hade jag egentligen ingen större lust att ta mig an den där kriyan ändå. Bestämde mig istället för att köra på med Fem Tibetaner. Den är alldeles lagom för mig och ger mig det jag är ute efter. Kroppen får arbeta lite och jag blir lugn i sinnet. Dessutom behöver jag inte stressa på morgonen innan jag ska lämna W på dagis. Än är jag nämligen inte riktigt redo att gå upp vid 5.
Och på tal om morgonrutiner och den kommande kalla duschen har jag upptäckt att vattnet i vår dusch inte blir kallare än ca 18-20 grader. Jag kan alltså inte duscha iskallt hur mycket det än ingår i paketet. I så fall får jag tappa upp vatten från handfatet och slänga hinkar över mig, vilket bara är komplicerat och inte alls verkar speciellt tilltalande. Gott för mig (som inte lär uppskatta kylan vintertid) förvisso men det har varit lite trist nu under sommaren när det är ganska skönt att avsluta den vanliga duschen med en iskall stråle. (Jag gjorde det i Varberg och mådde otroligt bra efteråt.)

Idag invigde jag min nya vanliga yogamatta. Jag är faktiskt väldigt glad i den också. Tycker att den är så fin med sina gyllene blommor på. Och tänk att jag valde en röd (inte riktigt röd kanske men åt det röda hållet, den ser mer rosa ut på bilden än vad den är i verkligheten) matta. Jag har i och för sig alltid tyckt om rött men så fort jag köpt röda plagg använder jag dem aldrig. Färgen "skrämmer" mig på något vis och idag vet jag ju naturligtvis varför. Därför känns det lite fint att jag nu kanske börjar bli lite mer sams med mitt rotchakra.

Ny yogamatta nr 2

Och på tal om just detta chakra och de två nästföljande, den nedre triangeln. Där jag förr nästan enbart sökte mig till arbete med mina högre chakran har jag nu börjat uppmärksamma mitt nystartade arbete med mina nedre. (Det är förstås inte nystartat utan har pågått en tid men det är först nu jag börjar inse det.) Jag tror ofta att jag stagnerat i min utveckling (och det kanske jag även gjorde en tid) men nu förstår jag hur mycket som egentligen hänt under dessa månader. Kanske för att jag i min stilla morgonbön bett om att lära mig att älska mig själv och inte så mycket mer än just det.

Denna text blir nu så mycket lättare att ta till sig:

We are not human beings having a spiritual experience,

we are spiritual beings having a human experience.

//Yogi Bhajan

Jag har har varit så ivrigt i mitt sökande efter "andliga upplevelser" att jag glömt bort hur det är att vara här på denna jord och bara vara en vanlig människa. En människa med de upplevelser, tankar och känslor en människa har och ska ha. Bara det kan ju vara en andlig upplevelse i sig. Om man vågar vara i det.

Jag börjar även förstå varför jag stått still. En balans kan inte uppstå om man "glömmer bort" vissa delar i ett system. Det är väl därför jag haft svårt med människor som inte alls intresserar sig för meditation, yoga och andlighet. Kanske för att de pekat så hårt mot den del av mig själv som jag missat, eller helt nonchalerat. Det har blivit dags att omfamna basen för att finna vägen till hjärtat som binder samman allting.

Om ni bara visste hur lycklig jag känner mig inombords när bitarna bara fortsätter att falla på plats hela tiden. ♥