Villrådig

Jag var på en anställningsintervju idag. Den första i år. Den första på snart fyra år.
Jag var nervös men det fanns egentligen anledning. Alla mina förberedelser var till ingen nytta. Inga frågor om mina styrkor resp. svagheter. Ingen fråga varför de ska anställa mig. Bara ett helt vanligt samtal där jag kunde flika in saker. Sälja mig själv lite i förbifarten.
I detta yrke har jag väldigt stor nytta av mig högkänslighet och jag nämnde vid ett tillfälle att jag är en person som tar in allt i ett rum, som ser allt och vad som behöver göras. Jag sa att jag en känslig person på det viset, att det är en förbannelse på samma vis som en styrka för just det här jobbet.
Hon svarade i förbigående att jag är också högkänslig och pratade vidare. Och precis som jag hade hon svårt att sitta still och jag såg att hon också såg allt runtomkring. Jag presenterades även för vd:n som var ett riktigt spännande och färgstarkt yrväder. Han sa precis som min blivande(?) chef att han ser allt i rummet men att han har ju för sjutton inte tid att hinna göra något åt det.
Är det möjligt att bara sådär på samma arbetsplats råka på två personer som är av samma kaliber? Som dessutom är så medvetna om det. Finns det en mening med det?
Nu kan man tycka att detta låter perfekt. (Och det är det på sätt och vis också med tanke på arbetsuppgifterna, friheten i yrket samt min möjlighet att få vara med W på dagen eftersom det är ett kvällsjobb.) Problemet är bara att det är en halvtidstjänst. Mina deltidsdagar hos a-kassan räcker inte i en evighet. Man tilldelas bara 75 sådana dagar. Vad gör jag när dessa tar slut? Är det nu jag ska göra det där berömda hoppet och bara strunta i skyddsnätet? Hoppas att det löser sig fram tills dess att jag kan börja undervisa som yogalärare?
Hade jag bara vetat att jag kunde få ett par timmar till hade det inte varit några problem men nu känner jag en oro i magen, trots att det känns rätt också. Och hon verkade ju vilja ha någon som ser positivt på att bara arbeta 20h/vecka. Det gör jag... men... jag har en utbildning att bekosta, en hyra samt lån som ska betalas osv.
Vilket dilemma! Måtte jag komma fram till något vettigt OM det är jag som blir erbjuden tjänsten. Fast jag är förstås given med den personlighet jag har. ;)