Lugnet

Trots att jag hoppat över min kriya vid ett flertal tillfällen känner jag redan hur mycket lättare det blivit att eldandas liggande. Motståndet finns inte kvar längre och jag har slutat kippa efter luft halvvägs in i övningen. Nu flyter det på och lämnar en riktigt skön känsla i både kropp och sinne efteråt.
Den här gången har det faktiskt känts ok att "fuska". Att tillåta mig vila de dagar jag inte hunnit eller orkat göra något mer än att sitta i stillhet en liten stund på eftermiddagen. Vilan har dessutom känts nödvändig för min återhämtnings skull och jag tror att det är här av de goda resultaten med eldandningen uppstått.
Har dragits med envis torrhosta och heshet i nästan en vecka nu (mantrasång har varit helt uteslutet). Både W och N har varit (och är fortfarande) förkylda men på mig bryter det inte riktigt ut. Jag dras med tröttheten (som hållit i sig sedan förra utbildningshelgen) och sjukdomskänslan i kroppen. Det är som att någon ruskar om mig och med det vill säga ta det lugnt nu! Se till att använda den här tiden till att ladda batterierna innan allvaret börjar. Gör det nu så att du har vanan med dig sedan. Vanan att alltid ta dig tid att vila när det behövs, när kaoset härjar utanför din dörr.
Jag tror att jag behöver lyssna på detta. Delvis för att orka med den mörka årstiden men även för att vara utvilad när jag står där med stressen i hasorna.
Kanske att jag inbillar mig men jag tror att programmen med theta-vågorna och de subliminala budskapen börjat ge resultat. (Förresten kanske jag ska berätta att jag utöver tidigare nämnda även laddade hem ett program mot stress. Jag tänkte att det är lämpligt nu inför jobbstarten, speciellt med tanke på hur stresskänslig jag är.)
Emellanåt har jag blivit lite nojjig eftersom jag blivit ganska "frånvarande" under dagarna. Som att jag gått in i ett vakuum på något vis. Men så märker jag hur mycket jag börjat koppla av. Jag som alltid haft svårt att sitta still blev sittande i fåtöljen framför tv:n långa stunder under helgen. Helt avkopplad. Oftast med min son sittande i knät eller lekande bredvid. Även han märkbart lugnare. Det är som att tempot saktats ned. Som att en del av alla mina måsten försvunnit. Jag har gett mig själv lov att släppa kontrollen lite och det är en underbar känsla, speciellt när man som jag vanligtvis är kontrollfreak ut i fingerspetsarna. Så oavsett om det är ljuden jag lyssnar till eller om det är mina egna affirmationer så händer något. Det händer något med mig som är till det bättre. Och ingen kan vara tacksammare än jag, för det ger mig hopp om framtiden. Det ger mig hopp om att jag kommer att vara lugnare idag när jag ställs inför en märkbart stressig situation.