The Tree of Yoga

Jag har lagt Sogyal Rinpoches bok åt sidan ett tag för att läsa B.K.S. Iyengar's The Tree of Yoga. Åh vad jag önskar att jag hade kommit över denna bok tidigare för han beskriver verkligen de åtta grenarna inom rajayogan så bra.
I väst är vi ofta så snabba med att förknippa yogan enbart med asanas, kroppsställningarna och den fysiska biten. Så gjorde även jag till en början. Jag har förvisso trott att jag förstått det andra med men det har, som jag märker nu, varit svårt att ta till sig helt och hållet. Och det får mig osökt att tänka på varför det tog mig så många år att nå framgång inom hathayogan, och varför det sa klick direkt med kundaliniyogan. Under detta år HAR jag arbetat med kropp, sinne och själ. Det gjorde jag inte förut. Åtminstone inte seriöst. Jag försökte, fast var nog för blind för att se helheten. Jag tänker att hade jag läst denna bok då så kanske jag hade förstått. Men så tänker jag lite till och nej, det skulle jag antagligen inte alls gjort. Jag var inte redo för detta stora då.
Vill bara tillägga att jag inte ger hathayogan skulden för att jag inte kunnat ta till mig det andra. Det är helt enkelt bara så att det var KY som öppnade de kanaler som behövde öppnas.

Så följer då en beskrivning av "yogaträdet" och dess förgreningar:

Roten på trädet är Yama, som handlar om yttre kontroll. Dessa fem är ahimsa (icke-våld), satya (att tala sanning), asteya (inte stjäla), brahmacharya (inte ha begär, måttlighet, icke-frosseri), aparigraha (icke-ägande, inget ha-begär). Dessa berör handlingarnas organ; armar, ben, mun, fortplantningsorganen och utsöndringsorganen.

Stammen på trädet är Niyama. Dessa är saucha (yttre och inre renhet), santosha (att vara nöjd med det man har), tapas (självdisciplin), svadhyaya (självrannsakan, självstudier), Isvara pranidhana (ge upp sig själv för något större). De fem berör sinnesorganen; ögon, öron, näsa, tunga och huden.

Grenarna som sträcker sig ut från stammen är Asanas (kroppsställningarna) som skapar harmoni mellan det fysiska och det psykologiska inom yogisk disciplin.

Från grenarna växer löven som genom luften ger energi till hela trädet. Detta är Pranayama (andningsövningarna), vetenskapen om andningen. Genom pranayama skapas harmoni i andnings- och cirkulationsorganen.

Barken som skyddar trädet är Pratyahara (sinneskontroll). Detta är sinnenas tillbakadragande från den fysiska världen.

Trädets sav är Dharana (koncentration). Fokus på själva kärnan av varandet.

När så trädet är friskt. När energin strömmar i trädet. Då blommar trädet. Detta är Dhyana (meditation).

När blomman förvandlas till en frukt når vi Samadhi (upplysthet, att uppgå i klarhet med alltet).

Källa:

 The Tree of Yoga av B.K.S. Iyengar

Ayurveda för ditt sinne av Janesh Vaidya

Bilden är lånad från nätet.

Jag är medveten om att de flesta av er redan känner till grenarna men jag tror att jag mest skrev det för mig själv, för att nöta in det hela ytterligare. Det här är så viktigt. Tycker jag. Och det kommer att vara viktigt när jag själv en dag ska lära ut yoga. Yogaställningarna är naturligtvis också viktiga men om vi inte arbetar med det andra så blir resultatet därefter. Det kan aldrig bli en kompett lära utan helheten.

Jag har inte förstått tidigare hur mycket min ilska och aggression skadat mitt arbete. När jag låtit denna pysa ut (och fortfarande låter den göra det) så känner jag mer och mer en lättnad, både fysiskt och mentalt.

Jag förstod inte heller hur mycket skada mitt dömande och skitsnackande gjorde. Inte heller mitt ha-begär. Om jag får det eller det så blir jag lycklig. Hur jag stirrat mig blind på vad andra har istället för att känna mig nöjd med det jag redan har. Jag har inte tidigare förstått hur mycket våld jag begått mot mig själv genom mina handlingar. Nu ser jag det och nu förstår jag sambandet. Det jag sått får jag nu skörda. Och det är här jag är nu och rensar mitt karmas ogräs. Det är nu resan börjar. På riktigt! För nu har jag tagit mina första steg framåt (och inte ett steg fram och tio steg bakåt som förr). Det finns så mycket att lära och yogan blir för mig bara större och större och väcker allt mer glädje. ♥