Boken heter After the Ecstasy, the Laundry och är skriven av Jack Kornfield. Jag kan varmt rekommendera den.
I mångt och mycket tar den upp vad som händer efter andlig upplysning, när vi återgår till den vanliga vardagen igen. Det är t ex lätt att tro att de andligt upplysta hela tiden är så där medkännande och strålande dygnet runt. Man talar sällan om myntets baksida. Att även höga andliga ledare kan vara sura & tvära, neurotiska, kontrollerande, missbrukare eller våldsamma. Ja att även de går igenom "skärselden" i perioder.
En lama berättar i boken:
When I came back it was as if my twelve years of experiences in India and Tibet were a dream. The memory and value of those transcendental experiences was in some way a dream challenged by the culture shock of returning to my family and to work in the West. Old patterns came back surprisingly quickly. I got irritable, confused. I wasn´t taking care of my body, I worried about money, about relationship. At the worst point I feared that I was losing what I had learned. Then I realized I couldn´t live in some enlightened memory. What became clear is that spiritual practice is only what you´re doing now. Anything else is a fantasy.Jag tycker att denna text talar för sig själv. Upplevelsen när vi åter måste uppleva och leva i den vanliga gråa vardagen. Vi börjar åter oroa oss för triviala saker och gamla mönster upprepas. Hur lätt det då är att tro att allt varit en dröm. Fast kanske är det bara ytterligare en påminnelse om hur mycket mer utmanande det är att praktisera i det vanliga livet med allt som distraherar omkring. Samtidigt är det ändå här vi får den mänskliga upplevelsen, som vi ju faktiskt är här för att uppleva.
Citatet är från boken After the Ecstasy, the Laundry av Jack Kornfield.
Tack för mitt-i-prick-ord!
SvaraRaderaJag kan också fastna i dendär nedtryckande loopen då jag undrar om jag aldrig ska bli sådär harmonisk och älskvärd alltigenom. Haha, nej, jag tror inte att det ens är möjligt! Vi är ju inte här, som man säger, för att bli gudomliga - vi är själar som är här för att få en mänsklig upplevelse. Sat Nam kära du!
Ja tänk vad lätt det är att tro så mycket. Vi ser tv-program och läser böcker och bloggar med människor som strålar av glädje dagarna igenom. Inte är det lätt att känna till baksidorna när de aldrig visas upp för allmänheten. Många skriver enbart om allt som är bra, även om det inte ens är bra just då. Jag förstår grejen fast samtidigt tycker jag att det är nyttigt att se den andra sidan också. Vi behöver se att vi alla är mänskliga. Vi är glada precis som vi är sura & vära, energiska vs trötta, hatiska vs älskande. Helt naturligt!
RaderaOch jag tror som du att det faktiskt inte ens är möjligt att bli sådär "helgonlik". Alla har vi brister. Brister som vi trots allt kan omfamna. Det blir så mycket enklare då. :)
Sat Nam och kram!