Föräldraskap & Yoga: Recognize that the other person is you

Den här helgen har verkligen stått för yogabliss. Jag kan leva på upplevelsen länge. Kan dock inte beskriva det jag upplevt i ord. Ja ni vet nog alla vad jag menar.
Guru Dass var som sagt gästföreläsare denna helg. Det har inneburit mantra, mantra, mantra. Och en hel del yogafilosofi.

Guru Dass inspirerar. Och hanterar gitarren som en gud.

Jag hade ett tag lagt det mesta av musik och mantrasång åt sidan (fråga mig inte varför) men nu kom en nytändning. En förståelse över det viktiga i att lära känna kundliniyogans alla viktiga mantran och innebörden av dessa. Det är lustigt hur saker & ting kan klaffa bara sådär. Av någons ord. Ord man hört förut men som nu plötsligt talar direkt till hjärtat.
Vi gjorde en meditation igår. En lång meditation. En kraftfull meditation. Armarna skakade mot slutet. Rösten höll knappt den heller eftersom den började darra av ansträngningen. Under avslappningen efteråt sjöng Guru Dass en vacker sång för oss och då kom tårarna. Stilla började de tränga igenom de stängda ögonlocken. Den här gången kämpade jag inte emot utan tillät dem att rinna fritt. Vilken befrielse!
I denna stund kände jag bara glädje. Kärlek till allt och alla. Jag var så lycklig. Jag är fortfarande lycklig.
Och den här helgen har jag fått så många svar. Jag känner mig än mer säker på att jag är inne på rätt spår nu.

Under helgen fick jag även fler bevis på hur den nya kosten påverkar mig. Jag har varit piggare, alertare, mer koncentrerad och medveten. Detta märktes framför allt igår på sadhanan. Tidigare har jag blivit tröttare och tröttare för varje gång. Sist var jag t ex nära att ge upp för att lägga mig ner och sova. Igår var jag pigg ända fram till de sista minutrarna då jag blev lite trött i ögonen. Jag satt även i hjälteställningen tiden ut. I vanliga fall har jag suttit som längst 5-10 min innan jag fått ont i knät och blivit tvungen att sätta mig i meditationsställning istället. Det kändes definitivt som en seger. Visst, jag behöver fortfarande ha något mellan benet och sitta med ena skinkan på en kudde som stöd, men ändå. Det gör mig bara än mer säker på att det är mjölet som är boven.
Något som muntrade upp lite extra var när en av mina kurskamrater talade om för mig att jag faktiskt även ser mycket piggare ut nu. När testmånaden är slut om en dryg vecka kommer jag alltså inte att återgå till det gamla vanliga. Jag fortsätter som nu för att låta detta bli det gamla vanliga (nyttiga!).

Idag på min morgonpromenad fick jag känslan av att våren är på väg. Faktiskt tror jag att den kommer lagom till påsk. Visst hade det väl varit underbart?!