Två veckor

Det pendlar upp och ned men något består ändå. Grunden till välmående.
Min hy har blivit bättre. Lenar och mjukare. Det syns kanske inte utåt men jag känner det när jag tvättar ansiktet. Knottrorna som nästan alltid funnit i min panna är borta.
Sakta men säkert börjar jag även få mer energi. Imorse efter den gröna drinken tog jag med lilleman ut för en timmes pulkafärd. Och detta innan klockan ens var 8. Jag drog säkert upp W ett tjugotal gånger i backen. (Yogan blev lidande även idag men det var det värt för att få vara med min son och uppleva hans glädje i snön.)


Glad kille. Tur att vi hann ut för nu är snön borta.

Jodå, jag orkar mer nu även om jag fortfarande känner mig rätt slö och trög. Gammal ovana kanske (tanken styr fortfarande över mycket), jag vet inte, men det är glädjande att jag faktiskt börjar ta tag i saker & ting. (Jag har slutat att bara tänka & snacka och börjat få till något som liknar lite verkstad. ;)

Allt gluten är inte borttaget ur kosten ännu (dock är det väldigt sällan jag äter annat än lchf-bröd nu) och detsamma gäller mjölkprodukterna. Än så länge är steget stort att ta till en extremdiet men något i mig säger att förstnämnda är det viktigaste att plocka bort på sikt. Havre har jag som sagt valt att behålla i kosten. Jag känner dock att magen protesterar lite, om än ganska subtilt. Detsamma gäller om jag ätit mer frukt än jag borde. Jag blir lite uppblåst i magen efteråt.
Det har blivit en del nyttiga desserter. En del fungerar bättre än andra. Äter jag något med mycket kakao i upplever jag att det blir samma effekt som att äta choklad. Det känns som att jag fuskat och ätit riktigt godis.
Kaffe har blivit ett stort problem också. Eller ett större problem än vanligt ska väl sägas. Jag har ju alltid påverkats mer eller mindre negativt av koffein, men nu blir jag rent ut sagt speedad. De två senaste gångerna jag druckit kaffe har upplevelsen blivit allt annat än angenäm. Visst, det har varit rätt gott ett tag så länge jag aktiverat mig men när jag blir stillasittande kommer ångesten smygande och aptiten försvinner. Jag kan inte tolka det på annat vis än jag lyckats ganska bra med min avgiftning och därmed är det ganska dumt att fylla på med mer gifter nu. Jag får hålla mig till mitt Yogitea.

Det fördömda kaffet (dödskallen talar väl sitt givna språk i detta fall) med goda frukt- och nötbollar.

En ny favorit är kokosgrädde. Mumma som dessert med bär i och det blev en favorit även hos resten av familjen. Jag råkade dock köpa fel först (Santa Marias extra creamy som inte går att vispa) men kom på att den går att använda som mjölk till müslin. Jättegott!
Jag som inte alls är speciell förtjust i matlagning har nu börjat finna det allt roligare att åtminstone hjälpa till med matlagningen (även om desserterna fortfarande mest är min grej). Det får anses vara ett framsteg det med när köket varit en plats jag helst hållit mig undan från (även om jag faktiskt kan laga mat).

Det här börjar visst likna en matblogg (utan recept) nu men jag antar att det är svårt att undvika att skriva om kost när man gör en så stor kostomställning som jag gör nu. Fokus hamnar automatiskt på mat. Och effekterna av denna.
Jag känner mig mer jordnära nu. Och det är nog på tiden, så svävande i det blå som jag varit i nästan hela mitt liv. Hej nedre triangeln! Dags att möta verkligheten och människan i mig en gång för alla.

Nu måste jag sluta för jag blir så uppspelt av en liten kille som kommer springande och vill pussas och kramas hela tiden. ♥