tisdag 13 augusti 2013

Vilar i andetaget

Nej, jag är forfarande inte riktigt redo att börja skriva här igen. Ändå känner jag att det är skönt att få göra sig hörd emellanåt.
Sommaren har varit underbar. En sommar- och värmesökande människa som jag har njutit i fulla drag. Jag kommer att kunna leva på det länge. Speciellt våra tio dagar i Varberg.
Nu när man ska in i vanliga rutiner igen har jag som vanligt hamnat i lite av en svacka. Jag saknar de lediga veckorna vi haft tillsammans hela familjen. De avslappnade dagarna. Friheten från alla "måsten". Samtidigt är det på något vis ändå skönt med de vanliga rutinerna också. Att komma igång med yogan igen. Och meditationen. Andningen. Den som känns viktigast för mig nu.
Det har dock inte varit helt lätt att komma igång igen. Jag har dragits med negativitet, extrem trötthet och huvudvärk en tid nu och har tappat både smak- och luktsinne (och hår... ja jösses vad mycket hår jag tappar nu). Magen verkar reagera negativt på det mesta jag äter (inte bara gluten och mjölk, som jag numera utesluter ur kosten). Har ingen aning vad det beror på men jag kämpar mig igenom det hela i tron att det bara är någon obalans i systemet. Jag försöker hela tiden vara uppmärksam på vad jag ätit och hur jag tänkt och handlat. Ibland finns det samband, ibland inte. Äter diverse kosttillskott och hoppas att det ska vara ett bra tillfälligt komplement till kosten. Har tarmen blivit skadad kanske det dessutom tar lite tid innan den börjat suga upp näring som den ska igen.

Mitt intresse för buddhismen som alltid varit stort har börjat växa sig allt starkare. Jag funderar på om det kanske är studier jag ska ta upp när jag är klar med yogalärarutbildningen. Vet att det finns en studiecirkel här i stan. Just nu pågår tredje studieåret (av tre) men förhoppningsvis startar det om igen nästa år.
För tillfället vilar jag dock i varat (och andetaget) så gott jag kan och låter mig inspirerar av Sakyong Mipham och Pema Chödrön's böcker. Om tre veckor börjar jag plugga så jag passar naturligtvis på att njuta lite extra av den sista ledigheten också. ;)



2 kommentarer:

  1. Så glad att du "hör av dej" ♥
    Tänker att du är på väg mot något bättre, ävenom det kanske kan kännas stretigt såhär mitt i. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror att det kan vara så. Förändringen är oundviklig. Både i gott och ont. ;)
      Tack för fina ord fina! <3
      Kram

      Radera