Om förändring

Våren kommer och våren går. Lite så känns det nu för ena dagen är det nästan sommarvärme för att nästa åter bli minusgrader med kall blåst. Jag längtar så till att få hänga undan vinterjackan och lillemans underställ och skalkläder för denna säsong.

W höll oss alla vakna i natt och imorse förstod jag varför. Han har fått feber igen. Innan han somnade i eftermiddags hade han 39 graders feber. Det är inte roligt när de små är sjuka men den onda cirkeln börjar tyvärr när förskolan startar.
Min egen förkylning verkar också ha brutit ut nu, men som jag kämpat emot under dessa veckor. Man får ju inte riktigt lov att vara sjuk när man har barn men nu orkar jag inte längre och den sömnlösa natten gjorde nog sitt till. Ska försöka vila så mycket som möjligt i veckan så kanske vi alla kan få en mysig och någorlunda frisk påsk i alla fall. Yogalektionen ikväll får tyvärr ställas in vilket känns jättetrist men man ska lyssna på sin kropp.

Och så positivt började det nya bladet. ;) Nästan lite komiskt. Fast egentligen är jag inte alls gnällig eller känner mig negativ heller för den delen. Jag är ganska neutral och har funnit en slags inre ro i detta att vara orkeslös och att inte ha haft den där lusten till att skriva. Visst längtar jag efter en hög dos energi och att skriva så det glöder men det känns ok att vara i detta just nu. Att acceptera stunden för vad den är.
Något stort ska till att hända i år och att bara få lov att ta det lugnt nu är kanske inte så dumt ändå för tids nog stundar disciplin och hårt arbete.

Jag läste förresten något så välskrivet förut i boken How Yoga Works. Det handlade om att när vi faller tillbaka mot ruta 0 igen så är det så mycket svårare när vi börjat få fina resultat av yogan och meditationen etc, mot när vi gjorde det tidigare och kanske inte var i så fin form. Att det är förändringen som smärtar mest.
Det är så sant. Skillnaden blir så markant nu. Det blir så tvära kast när något väl händer att man ibland tappar fattningen helt. Förändringen är skrämmande emellanåt. Jag känner att jag fortfarande är jag men att min syn på saker & ting har förändrats så mycket att det är otäckt. Jag vill vara den här nya människan fast samtidigt vara den jag alltid varit och där kan det bli lite konflikt när allt snurrar på som intensivast. I detta kaos är det inte så lätt att tänka klart. Jag tror förresten att det är där jag faller tillbaka i en negativ spiral men jag försöker så gott jag kan att ha med mig medvetandet för att fånga upp de tankar som skapar kaos. Och det är här jag funnit en spännande sysselsättning för det är faktiskt riktigt kul att komma på sig själv i det slentrianmässiga tänkandet... och att sedan omforma dessa tankar till något nytt och positivt istället.
Men nog om det för idag. Nu väntar middag och en soffa som vill bli nedsjunken.