Imorse drömde jag att jag dammsög en list i lägenheten. Plötsligt lossnade murbruket längs med kanten, en massa jord och sten vällde fram och sedan rasade hela golvet ihop. Det som hände sedan var något skräckfilmsinspirerat för det släppte lös ren ondska ur jordens inre.
Mitt fokus låg dock på något helt annat. Väggfärgen. Den blå färgen sträckte sig ned under golvnivån för att sedan långt där nere ändras till en helt annan nyans, vackrare och klarare.
Klockan ringde precis då och det som intuitivt kom till mig var att vi påverkas och färgas av det som hänt oss i det förflutna, men någonstans i begynnelsen har vi alla varit oskyldiga och opåverkade. Genuina, äkta och sanna. (Därav den tunna linjen med annan klarare färgnyans.)
Ondskan måste representera mina sämre/mörka sidor som så ofta väller fram när jag rotar i mitt inre, när jag söker efter mitt sanna jag. Eller som man säger inom alkemin:
Visita Interiora Terrae Rectificando Invenies Occultum Lapidem.
(Besök det inre av Jorden och genom reningar skall du finna den fördolda stenen.)
Jag är glad att jag så snabbt sprang upp och skrev ned min dröm imorse för annars hade troligen något viktigt gått mig förbi.
Festligt med sådana drömmar. :-)
SvaraRadera