Vilan och närvaron

Jag vårdar mig själv. Yogar. Ger mig själv reiki. Lyssnar på Sanna Ehdins cd Din Inre Kraft. Visualiserar. Affirmerar.
Allt för att få mer kraft att ta itu med det vanliga vardagliga livet. Finna nya mål. Ny glädje.
Också för att bli mer närvarande.
Mitt collage över 2013 är i stora drag klart. Det kommer naturligtvis att fyllas på ytterligare under årets gång, men de stora målen finns med och dessa synas noggrannt varje dag.

I takt med att jag så smått börjat tina från den köld som drabbat mig ökar medvetenheten. Mina hinder och blockeringar blir allt mer synliga. Det gör nästan ont i kroppen emellanåt. Så tunga ligger dessa "stenar" i min kropp. Tyngder som legat lagrade långt där inne så länge att de verkar ha blivit en del av mig
Jag ser så tydligt vart jag låst mig. I alla dessa år.
Bland annat är det min "scenskräck" (se förra inlägget). Som så kraftigt begränsat mig. Som skrämt livet ur mig. Kanske mest för att det var denna som utvecklade min panikångest en gång i tiden. En ångest som periodvis hindrat mig från att leva ett normalt liv.
Sedan är det min förmåga att alltid lyckas se allt så svart. Att konstant falla tillbaka i negativitet.
Inte så konstigt i min nuvarande situation kanske någon tänker och det är ju helt sant. Men det är en förmåga jag har oavsett. Speciellt när jag tappat tråden och glömmer att vara medveten. Jag har så otroligt svårt att vara optimistisk. Det finns alltid något som kan gå fel. Och då blir det också väldigt lätt att börja fokusera på de dåliga saker som kan uppstå. Ja jag tror att jag helt omedvetet visualiserar situationer ur ett negativt perspektiv. Och vad som händer då vet vi ju alla. Man får det man ber om. Även om man inte ens har en aning om att man "tillverkat" något över huvudtaget.
Det här är två av mina största hinder i livet. Mina största utmaningar. På det stora hela handlar det om rädslor. Och en fortfarande ganska dålig självkänsla.
Faktiskt tror jag att mycket kan bli så otroligt mycket bättre om jag tar mig förbi dessa hinder. Det som begränsar mig.
Så nu unnar jag mig så mycket vila och egentid jag bara kan. Jag släpper alla måsten och stannar upp. Lyssnar inåt på vad min kropp har att säga mig. Jag omfamnar yogan. Yogan omfamnar mig. Gläds åt både kriyan och meditationen jag har i läxa till nästa gång. Så rätta för mig just nu.
Ett litet steg i taget. Här och nu.

Bilden är lånad från nätet.